Klockan slår fem på morgonen om en minut. Det har varit ljust i en massa timmar nu-att ens försöka hitta mörkret i detta ljus är menlöst.
Påtal om menlöst:
Jag känner mig menlös, patetisk, borta, försvunnen, nertryck, trampad på, tuggad men ändå oövervinnlig.
Hur går detta faktum ihop?
Det blir hela Bibel-argumentet om igen. -.-'

Jag antog att de flesta var ute och hade kul i fredags, ni vet-valborg, medan jag satt hemma och stoppa mitt feta ansikte fullt med chips.
Kommer bli roande att se läkarens min i eftermiddag när han ser att jag gått upp 49 kilo och 5 hektogram.
"Ja... Detta var ju inte bra. - Vi får ge dig mer piller, starkare piller, som fräter upp din magsäck och ger dig magsår."
Då skulle jag i alla fall gå ner i vikt.

Kommer, antagligen, förhoppningsvis få starkare sömntablatter, som funkar:o
Och sen Tavegyl då jag gått och blivit allergisk mot pälsdjur </3 :(
Det är ett STORT baksteg i min kamp mot mig själv.
Men fan, jag ska vinna! Ska fan inte lägga mig ner och dö, inte en gång till!
[Kämparglöd, nu är det äntligen här!]<- Lögner är verkligen inte bra för småbarn.

Nu MÅSTE jag duscha eftersom jag inte gjorde det igår och jag känner mig så vidrig.

24-gör det bästa och mesta det kan utav dem.
Te echaré de menos, mis tres mejores amigos. Te quiero.
L.I.E
<3

Titeln är till de tre meningar jag skrev ovanstående.  ^

Klockan är nu 05:39.
Min hjärna kokar, överbelastas.

"Jag har inte gjort något"
Citerar ovanstånde till mig själv, visslar lite lätt och vänder bort huvudet.

over and out,
coocei~

Neko wa kawaii~