Why do we sacrifice the beautiful ones?

Oh well, i may have a new fav-song!
Poets of the Fall-The beautiful ones.
U-N-D-E-R-B-A-R
Har väl lyssnat på den 100 gånger utan skämt.
Den är sjukt vacker & helt underbar!
Fast nu sitter jag och lyssnar på Himmlen är oskyldigt blå av Ted Gärdestad - Synd att han inte lever, hade gärna velat sett honom live.

Jag ville vara kylig, ytlig, jag ville ljuga för dig,
jag ville skratta dig i ansiktet o se din skamm,
detta var tills jag insåg hur lycklig du är.
Jag saknar dig, kommer du ihåg vad vi pratade om?
Honom, honom, oss, er, vi.
Hur allt skulle ändras om det blev ni,
hur det var med din syster,
hur det gick med din skola,
"en snygg kyckling-looken",
hår, kärlek, liv, död, vänner,
familj. Allt.
Seriöst allt. Men på ett simpelt sms försvann allt det.
____________________________________________________

Jag vill bli författare, har jag insett, jag vill ge ut romaner.
Elliott Green-Dra din hud över mig.
"Jag skrattade ljudligt när hon snubblade över den lilla kanten på sandlådan och började gråta. Jag kände mig brutal för tillfälllet, enda tills jag tog upp henne och blåste på hennes illagjorda knän.
Hennes leende var ursött, hennes guldlockliga hår ringade in hennes ansikte vackert, hennes hy var som porslin.
Vacker. Det var exakt vad hon var, vacker."
Eller något, fråga inte.
Men det är väll i alla fall ett mål.
* Bli författare.

Skulle lätt använda namnet Elliott Green då! ^^
_____________________________________________________

Nu är det mörkt & jag funderar på att gå och lägga mig. Hm, mjo. Nog bäst så! Ska väl kladda ihop nån bild innan^^

17 maj 2010-02:04
coocei


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0