Vakta din tunga, vakta den med pilbåge och sköld!
När han äntligen vaknat upp ur sin drogdimma, hur fan klarar han av världen då?!
Realistiken kvarstår i mina texter, det ser ju till-och med jag! Ehe.
Jag är hungrig, vill äta. Åt ju nyss typ /tjock/
Jaja, ännu en väldigt händelserik dag.. Eller inte.
Ingen skola för mig... Ögonläkaren, belladonnadroppar, blind som en fladderfittamus. - Det var verkligen inte kul, har börjat se nu. Kul.
"Värt liv."
-Oerhört.
Sitter här och skriver en massa texter om drogmissbrukare. Tänkte på Ivo :(
Så... Ja. Blir lite ledsen av att veta vad han håller på med.
Så jag skriver om det, istället för att klara av att han, Ivo, gör detta:
Med dina andetag kryper luften åt sidan av röken som sprider sig.
Over and out, coocei
Realistiken kvarstår i mina texter, det ser ju till-och med jag! Ehe.
Jag är hungrig, vill äta. Åt ju nyss typ /tjock/
Jaja, ännu en väldigt händelserik dag.. Eller inte.
Ingen skola för mig... Ögonläkaren, belladonnadroppar, blind som en fladderfittamus. - Det var verkligen inte kul, har börjat se nu. Kul.
"Värt liv."
-Oerhört.
Sitter här och skriver en massa texter om drogmissbrukare. Tänkte på Ivo :(
Så... Ja. Blir lite ledsen av att veta vad han håller på med.
Så jag skriver om det, istället för att klara av att han, Ivo, gör detta:
Med dina andetag kryper luften åt sidan av röken som sprider sig.
Over and out, coocei
call I'm desperate for your voice
utan glasögon, utan en tanke i skallen skriver jag något menlöst.
jag sitter fan o äter pannkakor, och klockan är strax tio över två.
det är ju bara fel! kan heller inte ens steka pannkakor.
och jag behöver sova, ge mig sömn? snälla?!
nu till titeln: jag är fan desperat, måste prata med honom hela tiden känns det som. han är som ett antidepp, men han gör mig ändå så fucking ledsen.
Yeah.
Ni kan ju fantisera ihop er egen fuckin' dikt som ska stå här.
Ett skirk ekar ut mot de kalla, tomma väggarna hennes gråt ändras snabbt över till panik och hennes ögon flackar runt som i ett timglas. Det känns som hon ska dö nu.
De kvävda skriket tystar och flickan faller livlöst ner på det kalla marmor golvet och prästen skrattar.
många av mina drömmar utspelar sig i kyrkor.. ^
Jaja. ska försöka sova nu, men när det trycker i bröstkorgen, och känns det kryper djur, insekter ur ens hud är det inte så lätt.
Är äckligt illa mående också.
sågrenärmanäterfettklockantvåpåmorgonen.
Godnatt/Godmorgon.
26april2010, 02:16
over and out
coocei
jag sitter fan o äter pannkakor, och klockan är strax tio över två.
det är ju bara fel! kan heller inte ens steka pannkakor.
och jag behöver sova, ge mig sömn? snälla?!
nu till titeln: jag är fan desperat, måste prata med honom hela tiden känns det som. han är som ett antidepp, men han gör mig ändå så fucking ledsen.
Yeah.
Ni kan ju fantisera ihop er egen fuckin' dikt som ska stå här.
Ett skirk ekar ut mot de kalla, tomma väggarna hennes gråt ändras snabbt över till panik och hennes ögon flackar runt som i ett timglas. Det känns som hon ska dö nu.
De kvävda skriket tystar och flickan faller livlöst ner på det kalla marmor golvet och prästen skrattar.
många av mina drömmar utspelar sig i kyrkor.. ^
Jaja. ska försöka sova nu, men när det trycker i bröstkorgen, och känns det kryper djur, insekter ur ens hud är det inte så lätt.
Är äckligt illa mående också.
sågrenärmanäterfettklockantvåpåmorgonen.
Godnatt/Godmorgon.
26april2010, 02:16
over and out
coocei
And if say; goodbye, today!
Ohja, MCR-Cancer, som titel.
För jag är mig självigen
För jag är mig självigen
all the things she said!(power to the lulu and dessi)
Är så fucking irriterad, alltså kdjghedfgkfnsdlrvkgnsdkcfasgbgkebvghredsgfl<slgadslgnfv<slbghlwrejyo3iw4etfglweha5otrhgbvdefbjnlefb!!!!!!!!!!!!!
Yes, som sagt jag är så fucking irriterad! På den dära fittkäften på bussen!!!!>.<''''''
ÅH! Sånna som hon förstör verkligen ens dag!
GAHHHHHHHH! D::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Okej, lugna ner sig lite kanske!'
Normal blogg idag- OHJA!
Såhär har min dag sett ut hittills:
notera mörker-tecka-spy-sova 40 min-klä på mig-ta piller-ut till bussen-åka buss med ida-skola-vänta på bob-lektion-rast-lektion-rast-lektion-lunch-lektion-lektion-ut-på buss me emma-gå 1,5 kilometer-in-rensa böcker med mor o elin-läxor-dricka thé och äta glass-dator.
Det är väll de som hänt.
ELLER JOOO! pratar med Lulu igen!<33
Power To The LuLu and Dessi
Detta var snart ett år sedan, 18 maj var denna bild tagen.
Jag älskar dig, Lovisa!<3
23april 2010 eller nåt
17:33
over and out,
coocei
Yes, som sagt jag är så fucking irriterad! På den dära fittkäften på bussen!!!!>.<''''''
ÅH! Sånna som hon förstör verkligen ens dag!
GAHHHHHHHH! D::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Okej, lugna ner sig lite kanske!'
Normal blogg idag- OHJA!
Såhär har min dag sett ut hittills:
notera mörker-tecka-spy-sova 40 min-klä på mig-ta piller-ut till bussen-åka buss med ida-skola-vänta på bob-lektion-rast-lektion-rast-lektion-lunch-lektion-lektion-ut-på buss me emma-gå 1,5 kilometer-in-rensa böcker med mor o elin-läxor-dricka thé och äta glass-dator.
Det är väll de som hänt.
ELLER JOOO! pratar med Lulu igen!<33
Power To The LuLu and Dessi
Detta var snart ett år sedan, 18 maj var denna bild tagen.
Jag älskar dig, Lovisa!<3
23april 2010 eller nåt
17:33
over and out,
coocei
And he's making you scream with his hands on your hips
Palla att vara sjuk, palla att vara hemma, palla att jag fixat en ny header, palla att jag lyssnar på Mayday Parade.
Yes, jag pallar en massa idag. Hmm, funderar på att gå och göra den där koppen thé som jag tänk gjort i tre timmar nu. Kanske senare.
"Kanske senare." - det brukar jag säga, och så blir det i alla fall aldrig gjort. Men nu har jag suktat efter den där koppen thé i ca. tre timmar faktiskt!
Nu till lite seriösare skrivande!
Sömnlösheten kryper i kroppen, och gör mig så trött på att ens tänka ordet "sömn".
Orealistiskt, jag vet.
Men sömn är verkligen överskattat!!
Mat med, men det tas upp en annan gång.
Nej. Nu ska jag fanimig gå och göra en kopp med kokonöt's thé med en tocuh av vanilj!
Funderar på att äta en smörgås (extermt fult ord) och ta en voltaren eller liknande!
21April2010, 14:55
over and out,
coocei.
Yes, jag pallar en massa idag. Hmm, funderar på att gå och göra den där koppen thé som jag tänk gjort i tre timmar nu. Kanske senare.
"Kanske senare." - det brukar jag säga, och så blir det i alla fall aldrig gjort. Men nu har jag suktat efter den där koppen thé i ca. tre timmar faktiskt!
Nu till lite seriösare skrivande!
Sömnlösheten kryper i kroppen, och gör mig så trött på att ens tänka ordet "sömn".
Orealistiskt, jag vet.
Men sömn är verkligen överskattat!!
Mat med, men det tas upp en annan gång.
Nej. Nu ska jag fanimig gå och göra en kopp med kokonöt's thé med en tocuh av vanilj!
Funderar på att äta en smörgås (extermt fult ord) och ta en voltaren eller liknande!
21April2010, 14:55
over and out,
coocei.
When I find myself in times of trouble..
När snön äntligen faller på din grav, när de vackra, oskuldsfulla flingorna landar omsorgsfullt på din gravsten och mina ögon svämmar över och jag bryter ihop: det är då jag känner din närvaro, hur din hand sakta leker sig igenom mitt långa, blonda hår som är lätt lockigt.
Farfar
Farfar
I was born, to tell you: I love you...
Natt. Ännu en gång denna mörka tidpunkt på dagen.
Känns som jag inte gör annat än noterar nattens mörker och dagens ljus.
"Nu är det ljust ute, dags att kliva upp ur sängen och klä på mig"
"Nu är det mörkt ute, dags att krypa ner i sängen och försöka sova"
- Så ser det ut 9½/10 dagar, det är inte kul.
När du lämnade mig vid kanten av livet, krossade du mitt hjärta.
Efter åtta nätter, åtta noterade mörker, kom du tillbaka för att försöka lappa ihop det.
Du lyckades med halva, resten blåste bort. Och nu lever jag i ett liv, som är så lätt att bryta ner, på grund av dig.'
Försvinn, försvinn, försvinn.
----
Jag bör be om ursäkt till Bob imorgon, detta med "Brutal Satanist" texten var verkligen inte snällt.
Så jag måste.
Nu ska jag se på film.
Tror jag, eller så försöker jag ännu en gång med detta överskattade ting; Sömn.
edit;
ingen bild i detta inlägg.
21April2010. 01:46
Over and out,
Coocei~
Känns som jag inte gör annat än noterar nattens mörker och dagens ljus.
"Nu är det ljust ute, dags att kliva upp ur sängen och klä på mig"
"Nu är det mörkt ute, dags att krypa ner i sängen och försöka sova"
- Så ser det ut 9½/10 dagar, det är inte kul.
När du lämnade mig vid kanten av livet, krossade du mitt hjärta.
Efter åtta nätter, åtta noterade mörker, kom du tillbaka för att försöka lappa ihop det.
Du lyckades med halva, resten blåste bort. Och nu lever jag i ett liv, som är så lätt att bryta ner, på grund av dig.'
Försvinn, försvinn, försvinn.
----
Jag bör be om ursäkt till Bob imorgon, detta med "Brutal Satanist" texten var verkligen inte snällt.
Så jag måste.
Nu ska jag se på film.
Tror jag, eller så försöker jag ännu en gång med detta överskattade ting; Sömn.
edit;
ingen bild i detta inlägg.
21April2010. 01:46
Over and out,
Coocei~
I was praying that you and me might end up together
Godmorgon, folket.
Sjuk, astma. Fan. Orkar inte vara sjuk mer!
I sanden syns inte våra spår längre, inte ens i luften svävar din parfym. Vi är borta, båda två. Fångad av ångestens dimma. I väntan på döden, skriks det tre enkla ord: jag älskar dig.
Jag hatar drömmar, de tär på min själ.
I alla fall, de "hemska" drömmarna... Som den jag hade när jag somnade för 40 minuter i lördags(?)
En hand sliter i mitt ben, jag har precis ramlat ner på marken, den kalla, fuktiga marken fylld av lera och lik. Han sliter upp mig i håret, och tar en kall, livlös hand runt min hals:
-Du är så dum, skabbiga äckel!
Jag får svårt att andas, jag försöker skrika; men det kommer bara ett kvävt väsande. Han drar mig efter marken i håret tills han slänger in mig på att iskallt golv gjort av sten, en kyrka. Han sliter i mig, binder fast mig i en pelare och tar fram en kniv. Denna knivs blad var böjt, lätt j-format, jag ser skrattet i hans ögon. Tillslut, efter att noga har noterat den sista delen av bladet, dess skimrande, så närmar han sig mig, med ett brett leende, så de gröna, korta, vassa tänder han har blottas. Groteskt. Han drar kniven längs mitt lår, tills han tillslut skalar av en köttslamsa från mitt inre lår, om-och om igen. Han njuter av att se min smärta, hur jag plågas av att han sitter och äter på mitt kött. När han väl tar upp den sista slamsan med sina avlånga fingrar med långa, vassa, smitsiga naglar skriker jag ett ljust och högt skitk: för jag vet att nu vill han ha mer.
Än en gång betraktar han bladet på kniven, och noterar in i den sista detalj, innan han lutar sig fram mot mig och låter bladet glida på mina bröst. Jag andas så långsamt för det inte ska göra lika ont.
Han rör kniven nedåt, mer innåt och skär en slamsa. En rejält stor slamsa. Smärtan är hemsk, men han fortsätter bara skratta, då får jag ännu ett tillfälle till att skrika - ett ljust, högt skrik hörs och ekar ut mot de kalla sten väggar inne i denna vackra, lite äldre kyrka som jag som barn döpts i, som jag tidigare samma vecka sett ett väldigt vackert bröllop i.
Han smaskar i sig bröst-slamsan snabbt, och vill ha mer. Så han betraktar kniven, noterar dess detaljer innan han låter den glida över min bara mage. Snabbt skär han av en slamsa som säkert är 20 centimeter lång och 30 centimeter bred.
Jag skriker väldigt högt, och inser att jag börjar bli hes. Tårarna rusar ner för kinderna och han är där hela tiden med sina vidriga naglar och skrapar bort dem, varför har jag ingen aning om.
Han kollar på sin kniv, torkar av den emot något vitt-blodet ifrån den är väldigt, väldigt rött och det syns bättre än klart. Han stoppar sedan ner kniven i en ask, ganska avlång, smal ask av ek. Han vänder sig mot mig och viskar i mitt öra, så jag känner fukten tränga in i huden:
-Håller du inte käften snart, har du ingen käft, ingen tunga kvar. Sedan går han.
Jag gråter en tyst, men ändå snyftande gråt. Jag kollar mig omkring om jag kan se om jag kan ta mig loss på något sätt: det verkar helt menlöst.
Han kommer tillbaka:
-Snyfta inte, hora! Du är inte ens värd besväret längre!
Han vänder sig bort från mig, och hämtar kniven, vänder sig tillbaka:
-Så, därför ska du dö, hora! , säger han och trycker kniven lätt mot min hals, men ändå så det skaver.
Han räknar ned från tio:
-Tio. Nio. Åtta. Sju. Sex. Fem. Fyra. Tre. Två. Ett.
Den vassa kniven sliter sig igenom min hud, igenom de kött som finns på halsen, och blodet börjar rinna ner, han trycker till ännu en gång fast hårdare. Redan efter några sekunder är jag död. Borta.
20April2010. 08:23.
Over and out,
Coocei
Sjuk, astma. Fan. Orkar inte vara sjuk mer!
I sanden syns inte våra spår längre, inte ens i luften svävar din parfym. Vi är borta, båda två. Fångad av ångestens dimma. I väntan på döden, skriks det tre enkla ord: jag älskar dig.
Jag hatar drömmar, de tär på min själ.
I alla fall, de "hemska" drömmarna... Som den jag hade när jag somnade för 40 minuter i lördags(?)
En hand sliter i mitt ben, jag har precis ramlat ner på marken, den kalla, fuktiga marken fylld av lera och lik. Han sliter upp mig i håret, och tar en kall, livlös hand runt min hals:
-Du är så dum, skabbiga äckel!
Jag får svårt att andas, jag försöker skrika; men det kommer bara ett kvävt väsande. Han drar mig efter marken i håret tills han slänger in mig på att iskallt golv gjort av sten, en kyrka. Han sliter i mig, binder fast mig i en pelare och tar fram en kniv. Denna knivs blad var böjt, lätt j-format, jag ser skrattet i hans ögon. Tillslut, efter att noga har noterat den sista delen av bladet, dess skimrande, så närmar han sig mig, med ett brett leende, så de gröna, korta, vassa tänder han har blottas. Groteskt. Han drar kniven längs mitt lår, tills han tillslut skalar av en köttslamsa från mitt inre lår, om-och om igen. Han njuter av att se min smärta, hur jag plågas av att han sitter och äter på mitt kött. När han väl tar upp den sista slamsan med sina avlånga fingrar med långa, vassa, smitsiga naglar skriker jag ett ljust och högt skitk: för jag vet att nu vill han ha mer.
Än en gång betraktar han bladet på kniven, och noterar in i den sista detalj, innan han lutar sig fram mot mig och låter bladet glida på mina bröst. Jag andas så långsamt för det inte ska göra lika ont.
Han rör kniven nedåt, mer innåt och skär en slamsa. En rejält stor slamsa. Smärtan är hemsk, men han fortsätter bara skratta, då får jag ännu ett tillfälle till att skrika - ett ljust, högt skrik hörs och ekar ut mot de kalla sten väggar inne i denna vackra, lite äldre kyrka som jag som barn döpts i, som jag tidigare samma vecka sett ett väldigt vackert bröllop i.
Han smaskar i sig bröst-slamsan snabbt, och vill ha mer. Så han betraktar kniven, noterar dess detaljer innan han låter den glida över min bara mage. Snabbt skär han av en slamsa som säkert är 20 centimeter lång och 30 centimeter bred.
Jag skriker väldigt högt, och inser att jag börjar bli hes. Tårarna rusar ner för kinderna och han är där hela tiden med sina vidriga naglar och skrapar bort dem, varför har jag ingen aning om.
Han kollar på sin kniv, torkar av den emot något vitt-blodet ifrån den är väldigt, väldigt rött och det syns bättre än klart. Han stoppar sedan ner kniven i en ask, ganska avlång, smal ask av ek. Han vänder sig mot mig och viskar i mitt öra, så jag känner fukten tränga in i huden:
-Håller du inte käften snart, har du ingen käft, ingen tunga kvar. Sedan går han.
Jag gråter en tyst, men ändå snyftande gråt. Jag kollar mig omkring om jag kan se om jag kan ta mig loss på något sätt: det verkar helt menlöst.
Han kommer tillbaka:
-Snyfta inte, hora! Du är inte ens värd besväret längre!
Han vänder sig bort från mig, och hämtar kniven, vänder sig tillbaka:
-Så, därför ska du dö, hora! , säger han och trycker kniven lätt mot min hals, men ändå så det skaver.
Han räknar ned från tio:
-Tio. Nio. Åtta. Sju. Sex. Fem. Fyra. Tre. Två. Ett.
Den vassa kniven sliter sig igenom min hud, igenom de kött som finns på halsen, och blodet börjar rinna ner, han trycker till ännu en gång fast hårdare. Redan efter några sekunder är jag död. Borta.
20April2010. 08:23.
Over and out,
Coocei
I told another lie today
Ångestfylld natt, med steg från övervåningen
Jag längtar.
Varje dag längtar jag.
Varje natt drömmer jag om längtan.
Varför finns du alltid där och hindrar mig från att leva?
säga till mig så fort jag inte duger, och trampa på min värdighet?
Jag vill inte leva såhär, kan du inte förstå det?
Värdelös, ful, fet, självisk, avskyvärd, patetisk, feg, konstig, idiot, oduglig, oälskad, CP, sjuk, efterbliven, mesig, usel och hatad.
Det är vad jag tänker om mig själv när du blir som starkast. När du äter upp mig innifrån.
Jag vill fota, en massa foton, med vackra människor, med vackra ting.
På djur, på henne, på honom.
På Annika, min älskade månskära.
Jag saknar henne, väldigt mycket.
Hoppas hon vet det, var hon nu än är.
Förresten; Jag mår bra. Är skitglad, så jag vill bara leva! LEVA UT HELA DETTA fiasko LIV!
När jag gillar nån, blir jag nonchalant för omvärlden...
19April2010 17:29
Over and out,
Coocei.
Varje dag längtar jag.
Varje natt drömmer jag om längtan.
Varför finns du alltid där och hindrar mig från att leva?
Jag är annorunda, det vet jag om.
Men måste du sitta och få mig att hata mig själv, säga till mig så fort jag inte duger, och trampa på min värdighet?
Jag vill inte leva såhär, kan du inte förstå det?
Värdelös, ful, fet, självisk, avskyvärd, patetisk, feg, konstig, idiot, oduglig, oälskad, CP, sjuk, efterbliven, mesig, usel och hatad.
Det är vad jag tänker om mig själv när du blir som starkast. När du äter upp mig innifrån.
Jag vill fota, en massa foton, med vackra människor, med vackra ting.
På djur, på henne, på honom.
På Annika, min älskade månskära.
Jag saknar henne, väldigt mycket.
Hoppas hon vet det, var hon nu än är.
Förresten; Jag mår bra. Är skitglad, så jag vill bara leva! LEVA UT HELA DETTA fiasko LIV!
När jag gillar nån, blir jag nonchalant för omvärlden...
19April2010 17:29
Over and out,
Coocei.
Lost in Life.
Dvala, en dvala av ångest. Skrikande, utan att vakna.
Fixade coocei-bloggen, som ingen vetat om att den funnits, igår.
Inte direkt så fin. Det kommer, när jag orkar. Mitt careface står fast.
Detta kommer antagligen bli en "emo"-blogg.
Självklart x)
Denna blogg inviges med en bild och en dikt.
Det är beklagligt att den som väljer döden, om denne överhuvudtaget fullföjer sitt uppsåt,
och inte bara drar den gamla moralskammen över sig, utan också bjuda den illa berörda omvärlden på ett frånstötande skådespel.
Vänner; det är de som ser dig som du är. Hur du än ser ut!
18 april 2010-17:32
Over and Out, Coocei.
Fixade coocei-bloggen, som ingen vetat om att den funnits, igår.
Inte direkt så fin. Det kommer, när jag orkar. Mitt careface står fast.
Detta kommer antagligen bli en "emo"-blogg.
Självklart x)
Denna blogg inviges med en bild och en dikt.
Det är beklagligt att den som väljer döden, om denne överhuvudtaget fullföjer sitt uppsåt,
och inte bara drar den gamla moralskammen över sig, utan också bjuda den illa berörda omvärlden på ett frånstötande skådespel.
Vänner; det är de som ser dig som du är. Hur du än ser ut!
18 april 2010-17:32
Over and Out, Coocei.
