Att glo på girl, interrupted när panik slet tag i mig brukade alltid funka som ett slags lugnande, men känner jag bara panik utöver det hela; nu när innebörden blir klarare. 

 

Just nu är allt jag vill att skrika och bara slå sönder något (eller någon) för att få allt ur mig, eftersom jag har en rejäl ångestklump som växer sig större och större i halsgropen och snart kommer den sprängas; och då vill ingen vara nära mig. 

 

Försvinner iallafall över helgen för att andas stadsluft och se fulla flickor trippa i sina fake Jefrey Campbell's. 

Känner att ångesten kan lätta genom att inte vara hemma, hur hemskt det än är.